Europa - en diktcykel

I

Europa mon Amor
I tidens början var du intet
Eller var du en prinsessa
och blev en härskarinna
En våldsam moder
Av dina söner blev en till jordisk kung
men en blev satt att vakta porten
till evigheten

Själv blev du själva tidens undergörerska
och levde länge i enkla hyddor bland tauriska berg
Så byggde du vid kullarna din stad
Och sönerna tog över
Drömmarna tog över

Men verklighetens matta ljus skall uppenbara allt
Allt som doldes under tidens rosenmatta
Allt som fanns under en ström av blod
Allt som fanns under förnekelsens och lögnens natt

Du bevarade ditt drottninglika namn
Europa
Och virvlarna
av Attila och Djingis Kahn bekom dig lite
Martell blev dig ett märkesår men glömt
är Poitiers


II
Europa
Dina söner växte och tävlade om makt och ära
Men du du satt där oberörd och lät dem hållas
och såg i fjärran ett Jerusalem
En hägring
En alkemistens strävan efter guld
Men detta byttes ut mot hela världens härlighet
för seklernas försagdhet byttes ut
mot äventyr på alla världens hav
Nu
på din ålderdom fick du behov av skönhetsmedel
som stegras än
Ett liv i lyx och vällust levde du och lever
Omätlig är din matlust efter glömda kärleksmöten
med från fjärran komna män
Du tog betalt i guld och diamanter
i siden och satäng
Och du blev rik
Din lön blev stor
Nu blev din man förvandlad till en galjonsfigur

Men all din skicklighet
och all din makt och rikedom
kom så på skam
När du till slut befriades ifrån dig själv
Av männen från Ural och Rocky Mountains
och våldtogs

Lärde du dig inte då att allting är fåfänglighet

III
Europa
Har du glömt den Svarta döden
Som drev dig halvt till vanvett
När du såg de svarta såren
förvridna ansikten
och rop till Gud
som hördes vida

Har du glömt hur Lissabon förstördes
år 1755
Och att Titanic gick sin undergång till mötes
på sin första resa
Hur skall inte då din sista resa bli

Har du glömt att minnas dina nödår
Och Swifts propå att lindra hungern
genom att äta dina späda barn till middag
Att slippa kolera och pest

Har du glömt hur många millioner män
som trasats sönder av briserande granater
I skyttegravars gyttja och på slagfält
Till vilken nytta
Europa
Har du glömt allt tal om fåfäng ära
Har du glömt att döden är det enda vissa

Låt oss förhålla oss till döden


IV
Europa
Vad gjorde dina stora män
när det gavs tid att tänka
Du Anselm som trodde för att rätt förstå
Förstod du eller skulle du förstått
hur Dante slutligen kom fram genom den mörka skogen
och hänfördes till vandring med Vergilius
Och du Erasmus som mera lärd än andra kunde vara fri
och hävda viljans frihet
Du skrev
Till dårskapens lov
Efter 500 år blir den läst

Montaigne du avstod ifrån ära
och istället avslöjade du dig själv och oss och alla
Hur skulle vi kunna förstå dig
när du krossade tyranniets tankar
och enhetlighetens stränga krav
Vi är ju alltid där
All Voltaires ironi kan inte hjälpa oss ur fällan
som gillrades för längesen
Det hjälpte föga och det hjälper inte
att Descartes har tvivlat på det mesta
Vi är fångar just i våra tankar om ett vara
Ty vi är

Vad hjälper det Emanuel Kant
att stjärnehimlen över oss,
moralens lagar inom oss är vackra
För Einsteins ord är obevekliga:
Två ting äro oändliga: universum och mänsklig dumhet;
Och säger han: jag är inte säker om universum

Så grips vi mänskor av en sällsam oro
när något säger oss att vi var blinda under färden
genom tankevärlden

Jag du han hon den det och vi ni de och alla
må börja om från början
Innan vi skall nå till slutet


V
Europa
hur länge har inte dina systrar stått
med ondulerat hår i vinden ifrån väster
Och fött flickebarn som dött
En död lik sina mödrars

Vad hjälpte det att Eleonore av Akvitanien
lät trubadurer sjunga kvinnans lov
och frihetens
De återvände alltid till Maria
Gudaföderskan
liksom det helgonet Birgitta
som jordisk alltid jordisk
såg syner ifrån det fördolda
Mona Lisa du har aldrig funnits
Försök inte att lura oss med leendet

Katarina av Medici
du borde få dinera med Katarina den stora
För att utjämna skillnaden mellan
Att vara och att synas

Florence Nightingale du gjorde det som alla
kvinnor gjorde
Moder Theresa
Varför talade du aldrig allvar
med Greta Garbo och Lady Diana

Må August Strindberg sucka i sin grav
i detta drömspel
som handlar just om människor
som aldrig har fått vara


VI
Europa
När insåg du det faktum att Kroniden själv
är underkastad en annan som vi lika lite fattar
som vår överman sin överman
Och dina söner i ständig kamp om makt och ära
de ser sig inte gärna om för att förstå
att rikedom är nånting annat än bara guld och silver
Ett mål så lika lite gripbart som Kretas blåa berg
som inte nås med ammans hjälp
från barnkammarfönstret
De fattar inte efter många tusen år
att härska är att tjäna
Att rikedom är hjärtan skälvande av kärlek

Att det finns en förebild


VII
Europa
inte så som nu
Det handlar ej om stäppens eller öknens söner
anförda av en Lawrence av Arabien
i ett romantiskt kärleksskimmer
Det handlar inte heller om en här
som skingrades efter Poltava
för att befolka ett nästan öde Ryssland höljt i mörker

Nu handlar det inte längre om ålens vandring
till Sargassohavet - eller varför
Nu har en cancer kommit lös i dina ådror
och du har blivit blekare
Mot hiv och aids så finns det hjälp ännu
Men cancer

Luta du ditt trötta huvud
och vila
Det gjorde för länge sen en isman
i Alperna
på flykt
till vad


VIII
Europa
Vart skall du fly
Till venderna är inte lönt
De finns ej mera
Till samerna
Men deras språk
är obegripligt
Skottlands högländer
eller Baskiens berg
Det får väl bli till Transsylvanien
där borgen som var Draculas är tom
och längtar efter omväxling
från död till liv
från liv till död

Är detta vad som väntar


IX
Europa
Du var drucken på din krog
Och drog dig inte för att slåss
så bord och tallrikar och glas gick sönder
Du glömde då din höga härkomst
när du vinglade med sönderslitna kläder
och skamlöst naken sjöng
om hjältarna som kanske fanns
men aldrig mer skall finnas

De har drunknat i ett ölkar
någon gång för inte längesedan

Nu vandrar själarna tillfreds med gloria
och allt
Och glömmer att dina förföljare är hack i häl
draperade i lakan
Och omgivna av liklukt


X
Europa
I mig har du en sångare
som säger som det är
Jag vill inte vistas under eller täckas av
de mediala vaddtäcken som fabriceras
av pengar tvättade i olja
med plastfigurer insmorda med guld

I sekler ljöd din hesa stämma över världen
Men nu så ljuder minareters dån
i aftonvinden över Österlen
Så huka dig och lär din läxa
Att inte tro på inåtvända lögner
Att aldrig tro en fiende som ljuger
Att inte allt i tidningen är sant

Det hjälper inte att vår TV
har tusentals kanaler

Vad övrigt är
är tystnad


XI
Europa
I tystnaden finns allt du ägde kvar
Men glöm din barlast
gagnlös i den storm som väntar
Var inte rädd
Känn ingen oro
för dina fäder kunde segla
och än finns äventyret
långt därborta under horisonten
Lägg ut din kurs
men oberoende av Kronos söner
Lägg märke till den nya stjärnan


XII
Europa
Vad angår din historia oss
Din ene son är död och makten bruten
Din andre son är ännu purpurklädd
men maktlös
Eller
kan han samla upp de spridda resterna
av korset i baneret
och sluta att förhandla
om det som inte är förhandlingsbart
att inte se tillbaka

Till vilken nytta letar
arkeologer stolphål efter fallna hyddor
Och varför leta i arkiv
som snart skall möta samma öde
som Alexandrias
Ingen bryr sig längre
om inkunabler eller pergament
som innehåller spår av det som tänktes
eller gjordes
när tankarnas betydelse förnekas
och endast högljuddheten gör sig bred
Till vilken nytta

Men
Europa
Om än de gamla skatterna förvandlas
till Rhenguld
om än norrön saga glöms
och Kalevala döljs av is i istid
så skall en aning dröja kvar
i några få atomer
varav en mänskokropp består
Förvåning, kanske skräck skall gripa dem
som högljutt prisade sin megatid
men nåddes av ett eko
utan adjektiv
Ett eko som ersatte ett eko
utan mening