Vi främlingar

Från norr och söder

Du kom igår till detta land av snö och is
För sjuttio år sen kom jag själv
från skogarna och myrarna
i norr
Nu möts vi kanske
på ett berg, en utsiktsplats
Du ser längtansfullt mot söder
jag är vänd mot norr
och minns

Jag minns honungsapeln hemma
ett föraktat äppelträd
som nu är borta sedan länge
Det var litet och förkrympt
Men om det hade varit kvar
så skulle jag ha bjudit dig
ett äpple, ja en frukt
som smakade, som ännu smakar mer
än söderns alla druvor


Min släktsaga
Min släktsaga är kort
och uttrycksfull

Å ena sidan
en västgötsk ryttare som överlevde
ett krig med ryssarna i Finland
Hans son blev präst fast avsatt
Visst rynkade man sedan lätt på näsan
åt de andra

Å andra sidan
Bönder, hemmansägare och nämndemän
Rusthållare för kronans räkning
och oj, oj, oj
men fylletrattar
Allt försvann
i Bacchi buller och tumult
Jag ärvde blott ett sprucket krus
av urgammalt porslin

Jag ärvde bara
en häftig vilja att få veta
hur mänskor levt och hur de lever
Fynd i jord och gravar som kan visa
en väg för mej och vara
en karta, en kompass, en riktning
mot det fjärran dunkla målet
Arkivens glömda människor blir verkliga
om än i saga och legend

Jag ärvde bara
en tro att Gud bestämmer
över fåglarna i källarnästet
över allt som hänt och händer
över människor som levt och lever
att också jag får vara trygg
Tryggare kan ingen vara
än den som ärvt och får bevara
tron att Gud är Gud


Mitt rus
När skall mitt rus gå över
när får jag åter sova djupt i folkhemsnatten
bli slätkammad och kortklippt
I åttio år har mina fåglar flugit vida
och samlat ord och bilder
som inte längre tillhör bara mej
Nej alla vi som anlänt hit i tid och rum
må veta att vi lever i ett annat rum, en annan tid
än där jag finns och fanns

Ruset, tanken, ordet, glädjen, plågan
har sprängt min ryggsäck
Jag är liksom en självmordsbombare beredd
att offra alla mina år av minnen
Berusad av ett uppdrag som jag fått
i hemlighet en gång på vandring över myren,
Som hördes kvällen jag slog läger
i flöjtens obeskrivligt ljusa toner
vid Undens strand

Berusad, fången lik en dansande dervisch
på ett och samma ställe färdas jag idag
långt bortom rymder vida
Horisonterna är inte längre mina
Min tid den skrumpnar nu och vittrar
till ett stoft som än förgyller jorden
Jord och stoft, min mor och syster,
berätta nyktert er legend om många år
för alla små och stora nyanlända


Ett hem
En tvårumslägenhet med möbler från IKEA
och över soffans blåa kuddar
en tavla som är pricken över iet
en utsikt mot naturen
Mitt hem blir nu en plats för drömmar

Men köket då med plats för trött elektronik
som surrar sömnigt före middan
Jag sparar arbete och kraft idag
och gör i ordning tält och sovsäck
beredd att flytta för en dag - i morgon

till en snäckbesållad havsstrand
som har plats för all min längtan
och där kropp och själ får ro
Jag får möta vind och vågor där
Ett hem - ett ögonblick - ett bo


Skenhelighet
Jag känner inte många
som ger sken av helighet idag
Det tjänar inget till att låtsas
för riktigt heliga som Gud
det blir vi aldrig
Men märkligt nog
så duger vi ändå för Gud

I ofullkomligheten


Kristendom
Kristendom är ingen religion
den är en relation
mellan
Gud och mej
mellan
Gud och dej


Ord
Språkets ord
är ädelstenar
som kan lysa
i natten
De kan lysa
som kristaller
bara
om de nås
av ljuset


Ordet och orden
Orden har en återglans
en ringa återglans
från Ordet som blev sagt
i tidens början

Häpna inte utan tag emot det
tag emot dem
alla orden
med allt det rika innehåll
som jag är mäktig
och som du är mäktig
Orden har en sällsam färg
ett sällsamt innehåll
från alla människor som
brukat orden
om sommaren
om vintern
igår
eller
för längesedan

Smaka på orden nu
och du skall erfara
den rikedom
som ryms
i mänskors liv


Att se
Jag ser
vad andra inte ser

Dom säger
jag är blind

Svartsyn
är värre


Strid
Jag ska strida
den goda striden
Sanningen är mitt bälte
och jag håller trons sköld beredd
Jag har fått låna
rättfärdighetens pansar
och frälsningens hjälm skyddar mig
Jag har beväpnat mej med Andens svärd
som är Guds ord
Jag har sakta dragit på mej
villighetens skor
och försöker gå ut med budskapet
om fred
Så hjälpe mej Gud


Orden
Orden lever i mej
samtidigt som de får liv
utanför mej
och studsar mot människor
och kommer tillbaka
Ibland gör de ont
men ibland
har de fått ett stänk
av kärlek


De 700
De är många
de som säger
att Jesus är herre
och att han lever och regerar
i dag och i all evighet

De 700 menar det
och handlar därefter
De övriga säger det
samtidigt som de korsar
fingrarna
- bakom ryggen


Rom
Nu brusar trafiken högt i den eviga staden
Ficktjuvar, horor och lantbor, turister
strövar omkring och har tid
Men Forum Romanum är tyst
världens centrum där orden då
gnistrade
glödde
gav liv
åt Rom och provinsen och världen

Scenen är tom
och ekot från Colosseums dödsdömda
hörs endast svagt
i den tidiga morgonens
obarmhärtiga ljus

Sekler och tystnad
skiljer oss åt
och triumftågets stolta basuner
har för länge sedan smälts ner
och har inte längre ett budskap
om seger