Då och nu och sedan

1867

Jag går hem
all potatis är upptagen
Det blev bara en hink
som skall räcka över vintern

Jag går hem
i min våta kalla kjortel
Trätofflorna halkar i leran
och jag går ostadigt

Jag undrar om ungarna
har hållt elden vid liv
Min hosta är svår
och jag behöver värmen

I morron måste jag
samla mer ved och kottar
så jag åtminstone överlever
till jul


1967
Jag har låst butiksdörren
och räknat dagskassan
allt stämmer
och jag kan snart gå hem

Jag får ta med lite överblivet bröd
det har handlarn lovat
Hemma blir det varm choklad
för det gillar ungarna Dom har inte sandat gatan
så det är bäst att gå försiktigt
Jag har inte tid
att bryta ett ben
Det lyser i köksfönstret
så åtminstone någon av ungarna
är hemma i värmen
och tittar förstås på Tvn


Nu
De sparsamt och varsamt sagda orden
som virvlar runt i stillheten
och sedan landar som maskrosfrön
på marken
är fulla av liv och kraft

Men utan tystnaden
som är alla ords ursprung
utan tystnaden - ett hem
är orden meningslösa
och försvinner i ljudens hav

Tystnadens ord är läkedom
för mej och alla som väntar
De andra orden blir till slut sediment
och livlösa bergarter
på havets botten


Stilla nu
Kungsfågeln
mycket nära
hörs tydligt i tystnaden
Men jag ser den inte
förrän jag blir mycket stilla
i tystnaden
Jag andas inte


Ett brev
Jag har skrivit ett brev
till Gud
I förgår fick jag tillbaks det
som obeställbart
med stämpeln
ADRESSATEN OKÄND
Postverket är inte vad det har varit
eller hur hade jag gjort
när jag var postexpeditör

Då hette det:
Säkert som ett brev på posten


Inför döden
Då förstod jag det
den dagen
då det var begravning
Hon låg där i kistan
hon var död
Och alla hennes vänner
fanns där
Vi sjöng

Och döden fanns inte
Död och liv
liv och död
var förenade i ett nu
Allt då och nu levde
och blev till ett sedan
som redan fanns
i ett nu


Gudstjänst
Då svävade Guds ande
genom kyrkan
och Ordet var levande
bland oss
Min glädje var stor
över gemenskapen med Gud
och med människor
På natten drömde jag
att jag höll din hand
i min


Min hembygd
Min hembygd var en gång
porsdoft och nybarkat timmer
I innerstadens tomma rum
blev du min hembygd
Nu är själva minnet

Nu är själva orden
hem för allt jag var och är

Och gemenskapen med Gud
och människor jag älskar
är min nya granrishydda
som jag en gång drömde i
som var min trygghet
som barn
Mitt rätta hem idag
är evangeliet
om Jesus Kristus


Tidegärd
Då hördes rösten från Ropareberget
genom sommarnattens dunkel
till stranden
på andra sidan sjön
ifall det var någon
som lyssnade

Nu hörs rösten
nu hörs skriften
genom den ekande cyberrymden
till alla levande som vill
till alla människor som vågar
till alla som kan

Sedan skall solen gå upp
i öster
över den andra stranden
och svaret skall höras i stillheten
som en morgonpsalm
Kom


Kyrkan
Den medeltida kyrkan hade vita murar
den hälsade mej alltid
med ett uttrycksfullt
välkommen då
Och insidans barock och allvar
gav återklang av seklernas
och människornas
Kyrie eleison

Katakombliknande är kyrksalen
som jag får komma till idag
Bland andra lytta får jag möta Gud
så påtagligt och nära
Fast till hälften flykting är jag ändå glad
att evangeliet än har en plats i detta nu
och att jag får sjunga
om än ett modernistiskt
Kylie eleison

I morgon eller om tio år
skall hemlösheten bli än större
och jag skall fly i fyrtio dagar
undan förföljelsen
Till ett annat ropareberg
från vilket orden skall nå långt
i åska eller som en stilla susning
I hjärtat skall det ständigt återkomma
Kyrie eleison


Jord
Du välsignade
Du förbannade

Om våren är du mer för mig än om du vore
en älskad kvinna
som tystlåten och ömsint säger
här är jag

Skall jag våga komma till dig
du förbannade besatta
av tusen gifter
spridda över hela jorden

Än ger du mig din rikedom
om sommaren och hösten
I sinom tid så skall jag återgälda
alla dina gåvor


Ur min ordbok

Frihet
Frihet är ett tillstånd som bara den förtryckte rätt kan uppskatta. Dess försvar är den heliga vreden. Men min frihet har en mörk baksida, för när jag når den, blir jag sakta och omärkligt själv en förtryckare utan att märka det.

Kättja
Jag ser henne och hon ser mej ett ögonblick längre än i vanliga fall.
En knappt synlig darrning i blicken, en knappt märkbar rörelse kring läpparna
får mej att tappa minnet av tid och rum. Jag växer till oigenkännlighet samtidigt
som jag blir liten, nyfödd. Och jag vill åter leka med barkbåtar i vårbäcken.

Kärlek
Att älska är som att erfara en doft i drömmen. När du vaknar är den borta men den har ändå gjort ett outplånligt intryck. Och livet blir aldrig mer sig likt.

Barn
Mitt i leken, stojet och skrattet dyker det stora allvaret upp utan ord. Det innehåller många frågor: Vad kommer sen? Är det farligt? Du skall väl inte dö än? Vad får vi till middag?
Jag tror att min blick avslöjar min villrådighet.

Jord
Jag växer i jorden. Mina rötter finns i det fördolda. Du ger mig så mycket om våren, om sommaren och hösten. Du är min vän. Du är mitt ursprung.
En gång skall jag återgälda allt du gav, för jord skall jag åter varda.

Gud
Min tidegärd består av sexton vakna timmar
från morgonsången som ryms
i ljuset som kommer
eller som skall komma
Du skänker mej en dag

Mitt arbete i den daggfriska grönskan
är en lovsång till dig min Gud
Du gav mig ju jorden
Du gav mej min glädje
Du gav mej ett hem

Varje timme ger jag akt på solen
eller då och då det regn
som skänker liv åt allt
som växer och blir till
en gåva, ny var dag

Mot kvällen och när skuggorna blir långa
så får jag stå i aftonbrisen
och bara vara eller känna
en aning och en fläkt från evigheten
en aning om ett mål, en mening